Blog Image

Phoebe o gänget

Om bloggen

Hej alla. Nu har vi startat upp en blogg om Birca, dess hästar o människor. Här kommer vi att skriva om saker som händer här på Birca, tankar, idéer m m. Dessutom är tanken att sidan skall fungera som ett diskussionsforum för dig som är intresserad av klassisk ridning. Till att börja med är det endast jag o Marina som kan göra inlägg här. Vill även du kunna göra det? Maila då mig på cas.birca@telia.com eller prata med mig i stallet. /Carina

Sista inlägget här!

Aktuellt just nu Posted on Wed, September 07, 2011 22:13:19

Har en längre tid varit irriterad på min bloggs funktioner (eller rättare sagt brist på funktioner). Har därför nu flyttat bloggen till

http://phoebeoganget.blogspot.com

Den här sidan kommer dock att finnas kvar om du vill läsa gamla inlägg. Det här blir dock det sista inlägget jag gör här…

Ps. har problem med min hemsida – av någon anledning vill inte mina ändringar när det gäller länkarna till nya respektive gamla bloggen uppdateras i ordning. Den vita rutan där det står “blogg” går till den nya bloggen – länken funkar även om rutan ej ser ok ut. Den länken under den (där det står blogg) går till denna blogg. Hoppas kunna fixa problemet men går bet ikväll.



Snömos?

Funderingar... Posted on Wed, September 07, 2011 16:40:50

Obs! LÅNGT inlägg – hoppas du orkar läsa! smiley

Fick för några dagar sen senaste nr av Hästfocus i min hand och som vanligt gav den mig anledning att skriva en reflektion här på bloggen…

Det fanns där en artikel som bl.a handlade om framridning men framför allt om träningsmetoder och värdegrunder för träning/tävlig. Dels fanns ett utdrag ur Islandshästförbundets “TR” som heter FIPO. Det var § 1.1.1.2 “Träningsmetoder – Hästar får endast underkastas (min not – märkligt ordval?!) träningsmetoder som passar deras fysiska kapacitet och utbildningsgrad för deras respektive discipliner. De får inte utsättas för träningsmetoder som är våldsamma eller orsakar rädsla eller för vilka de inte blivit ordentligt förberedda.”

Dessutom fanns “Värdegrund för träning och tävling med häst” som Hästnäringens Representationsråd (HRR) enats om i septemper 2010. Utdrag ur detta:

– Hästens välbefinnande kommer alltid i första hand
– Alla som på ett eller annat sätt har hand om hästar skall agera på ett sådanst sätt att hästen skyddas mot skada och inte far illa vid träning och tävling
– Ingen häst får tränas eller tävlas med metoder som skadar eller skrämmer hästen
– Hästar får inte medicineras eller på annat sätt påverkas i syfte att förbättra prestationsförmågan eller för att dölja skador
Det finns även fler punkter men det är mest dess som detta inlägg skall handla om…

Och vad kan hon nu ha emot ovanstående frågar sig nu antagligen en del som brukar läsa min blogg!? 🙂 Ja, egentligen ingenting eftersom jag håller med om formuleringarna i stort. MEN problemet är HUR varje enskild individ (och även organisation) TOLKAR dessa formuleringar? Risken är stor att det bara blir “snömos” av det hela utan praktisk betydelse för våra hästar!

För vad MENAR man egentligen med “som passar deras fysiska kapacitet och utbildningsgrad”, “våldsamma träningsmetoder”, “metoder som skadar och skrämmer” osv???

Alla vi som hållit på med hästar ett tag vet hur olika vi utövare ser på dess saker! Vissa träningsmetoder är så etablerade och vanliga att många inte ser något konstigt med dem även om de ur utbildnings- och etisk synpunkt är högst tvivelaktiga. Andra metoder vinner mark för att framgångsrika tävlingsryttare/tränare använder dem. Ytterligare andra sprids för att de “fungerar” även om det gäller olika typer av våldförande på hästen. “Målet helgar medlen” är ett uttryck som t.ex gäller “tekniken” att binda ett rep runt underkäken vid transportering av krånglande häst (ps. helt vansinnigt o dessutom högrisk!). Ytterligare metoder blir framgångsrika för att de som marknadsför dem har stor förmåga att få människor att tro att produkten/metoden/hanteringen är bra..

Det finns med andra ord ingen samsyn inom hästsporten! Där några ser en fullt acceptabel träningsmetod (och kanske t.o.m en “mjuk” metod) ser kanske andra ett våldförande på hästen… Det behöver man bara gå till senare års rabalder kring rollkur, hyperflexion och LDR (low, deep and round) – för övrigt “same shit, different name!” – och nu senast reiningskandalen (i samband med framridningen på FEI World Reining finals på Bökeberg i våras.) Det finns massor av människor som är såväl för som emot dessa företeelser.

Vad kan DU göra för att påverka hur hästar tränas/hanteras? Ja, till att börja med ställ dig ofta frågan “Skulle JAG vilja bli behandlad på detta sätt?” när du ser en träningsmetod/ridning. Den frågan har inget att göra med något “förmänskligande” av hästen utan snarare det faktum att det finns många likheter mellan oss och hästen! Vi mår bägge bra av tydliga regler för beteende m m. Däremot mår vi bägge dåligt av omotiverade bestraffningar och/eller inkonsekventa beteenden från vår omgivning. Vi mår inte heller bra av att ha en “Stalin” i vår närhet som vid minsta förseelse (och ibland bara för att markera vem som bestämmer) bestraffar (hästen via ryck i grimskaftet, tyglarna eller sparkar i magen och liknande).

I en hästflock är den egentliga ledaren den som “servar” de andra mest – det är den som representerar trygghet och komfort! Andra hästar VILL vara i dennas (är oftast ett äldre sto) närhet. Ledaren är INTE den som är “terrorist” – den som “leder” med våld eller hot om våld! Den typen av häst håller sig de andra helst på avstånd ifrån… Varför vill så många hästägare vara (eller tror att de måste vara) terroristledare?

Lär dig också mer om hur hästen fungerar ur rent etologiskt/biologiskt/anatomiskt perspektiv! Det finns bra såväl litteratur som vetenskaplig forskning kring hästars beteende och inlärning…

För visst vill vi alla ha hästhantering/träning/tävling som uppfyller alla dessa fina ord som finns i ovanstående värdegrunder och TR!? Lär dig mer om HÄSTEN så du kan skilja “snömoset” från de verkliga pärlorna…. Det skall inte bara LÅTA bra utan även VARA bra för hästen!



Hästar är fantastiska!

Dagboksanteckningar Posted on Wed, September 07, 2011 15:51:07

Jag fascineras ständigt av hur hästar fungerar. Det är otroligt givande att ha förmånen att följa en väl sammansvetsad hästflock! Eftersom jag lever nära dem hela tiden (för det mesta är hemma på gården) så har jag även möjlighet att studera mycket av deras interagerande – med varandra och även med oss människor.

Härom dagen så släppte t.ex Marina ut Farre – som stått som sällskap åt Vilda i stallet en stund. Alla de andra hästarna hade försvunnit ut på ängarna och syntes inte till. När Farre kom ut i hagen så gick han långsamt ner mot bäckövergången. Han gnägggade ett par gånger men ingen av hästarna svarade ute på ängarna så han stannade ett par gånger. Jag stod kvar på stallbacken o tittade på vad han skulle göra. Han stannade i höjd med ridbanan o stod och lyssnade ut mot ängarna o de andra hästarna. Då säger jag i lite högre än samtalston – “Vill du ha sällskap ner, gubben?” eftersom han såg tveksam ut. Då vänder han på huvudet o tittar på mig – sen vänder han och går vidare i riktning i mot de andra hästarna…. Antagligen av en tillfällighet men det var precis som om han sa till mig – ” tack, men det behövs inte, jag fixar det själv!” smiley Och det var inte det faktum att det var tyst som han reagerade för jag o Marina pratade – utan det var först när jag riktade mig till honom som han reagerade!

Jag upplever liknande händelser nästan dagligen – dvs att det finns en tyst kommunikation mellan mig och hästarna där de många gånger följer min “tanke”. Låter flummigt men det är en fysisk verklighet för mig.

I lördags när vi hade kurs här så blev det problem i samband med lastning av en av kurshästarna – det resulterade i “buller o bång”, gnäggande häst och till slut en häst som kom loss på stallplan. Då kommer mina hästar “vilt” springande, flera av dem gnäggande precis som om de sa “vad händer, vad händer?! Vi kommer till undsättning!” När de kom upp till stallet och såg att det inte var en av deras stallkompisar så lugnade de dock snabbt ner sig även om de dröjde sig kvar vid stallet och tittade på…

Liknande har jag oxå varit med om ett flertal gånger – när hästar varit sjuka att de övriga försöker “hjälpa” – antingen genom att komma upp till stallet och påkalla uppmärksamhet och sedan följa mig ut i hagen tillbaka till den skadade hästen, eller genom att signalera att något inte stämmer i stallet – oftast genom att vokalisera…

Jag undrar rätt ofta – vad rör sig i ett djurs hjärna? Hur mycket förstår dom? Eller är det kanske helt enkelt så att VI är för korkade för att läsa deras signaler?

Intelligens, medfödda instinkter, tillfälligheter – ja, vem vet? Inte jag i alla fall, men just därför försöker jag hålla ett öppet sinne… smiley