Blog Image

Phoebe o gänget

Om bloggen

Hej alla. Nu har vi startat upp en blogg om Birca, dess hästar o människor. Här kommer vi att skriva om saker som händer här på Birca, tankar, idéer m m. Dessutom är tanken att sidan skall fungera som ett diskussionsforum för dig som är intresserad av klassisk ridning. Till att börja med är det endast jag o Marina som kan göra inlägg här. Vill även du kunna göra det? Maila då mig på cas.birca@telia.com eller prata med mig i stallet. /Carina

Valda sanningar…

Funderingar... Posted on Wed, March 23, 2011 20:52:25

Det finns en hel del ”valda sanningar” inom ridsporten… Vad menar du med det – kanske du undrar nu? Ja, jag menar att det finns en hel del påståenden som enligt min uppfattning har liten eller ingen grund i fysisk/rörelsemekanisk/beteendevetenskaplig mening.

Några sådana ”valda sanningar” är t.ex:

att ”rund och djup” (RD) form skulle innebära att hästen ”får upp ryggen” och att det med nödvändighet skulle innebära något positivt

– att hög nacke på hästen med automatik skulle innebära att hästen sänker ryggen

– att hjälptyglar skulle innebära att hästen använder sin kropp bättre

– att en hjälpgivning med nödvändighet måste innebära ett ökat tryck (i munnen eller mot hästens sida)

Inget av ovanstående påstående finns det någon vetenskaplig grund för vad jag har kunnat hitta…

”rund och djup” orsakar istället hästen problem med andning och syn (veterinär Robert Cook). I läget ”RD” kan visserligen ”ryggen komma upp” men det sker ofta via en låsning och ”överstreching” av ryggmuskulaturen (skulle det vara bra??!) som i sin tur resulterar i ett bäcken som tippar i fel riktning och gör samling mer eller mindre omöjlig (boken ”Tug of war” av veterinär Gerd Heuschman).

– En häst som rids RD blir också med automatik (tyngdkraften) mera framtung (bröstkorgen sjunker ner mellan frambenen) – dels via den vikt som huvud/hals innebär (som i RD kommer lägre ner) – prova att hålla en tyngd fastsatt på ett kvastskaft framför dig! Var hittar du balansen/lättheten på kvasten? Ja, inte är det i alla fall med tyngden långt ner nära marken….) Är en framtung häst som har svårt att samla sig verkligen det man vill??

– En häst som bär sig o ryttaren på ett riktigt sätt använder ”hävstången” som finns inbyggd i hästens muskelsystem (en samverkan mellan ovansidans o undersidans muskulatur). Muskler på ovansidan som är viktiga i sammanhanget är muskler som finns i nedre delen av halskotpelaren (på ett enkelt sätt kan man förklara att de fäster i manken för att sedan som i en solfjäder fästa i de nedre halskotorna) – dessa muskler hjälper till att ”lyfta hästens framdel” tillsammans med ryggens och bakdelens muskler. Man kan jämföra dessa med en ”lyftkran”. En lyftkran som verkligen stabiliserar och stärker hästens rygg o förmåga att bära oss ryttare…

– Att det skulle vara “farligt” för hästen att gå med hög hals/huvudhållning är också en vanlig ”vald sanning”. Detta kan vara sant men också helt felaktigt. Det hänger nämligen på hur hästen höjer sitt huvud och hals! En häst som ”vänder ut o in på sig själv med nosen väldigt hög och/eller indragen” – pga ryttarens inverkan eller ej – den hästen sänker ryggen och spjärnar ifrån med bakdelen! Den häst som däremot – utan spänning (och utan ryttaren dragande i munnen på den) själv höjer sin hals/huvud kommer i stället att sätta mer vikt på bakdelen – vinkla bakdelens leder mera och bli starkare. Den relativa höjningen av hästens hållning gör att hästens hals/huvud kommer närmare hästens bål och är den enda egentliga möjligheten att få hästen att bära mera vikt på bakdelen!

– Hjälptyglar – hur skulle någon form av inspänning/begränsning av hästens förmåga att själv kunna balansera upp sin kropp vara fördelaktig??? Inom detta område finns väldigt lite forskning – här är det mera mina egna reflektioner utifrån att jag jämför hur jag som människa skulle påverkas av att jag spändes in på något sätt. Min absoluta uppfattning är att inget varaktigt gott kan komma ur att med hjälp av diverse remmar ”spänna in” vare sig människa eller häst… Läs gärna här inlägget ”Inspänningstyglar för ryttare – INTE en bra idé” på bloggen ”På spaning efter klassisk ridning”.

– Att en hjälpgivning måste innebära ett ökat tryck? Har du tänkt på att en EFTERGIFT faktiskt kan vara en hjälpgivning (o inte bara en “belöning”)? Man kan t.ex genom att öppna upp sina skänklar uppmana hästen att röra sig mera framåt eller i en speciell riktning. Jämför med dig själv – att någon håller sina armar runt dig o klämmer – skulle det få dig att röra dig mera obehindrat?

Fram för mindre fixering vid “rund o djup” – en djupare form tillför inget positivt! Bort med hjälptyglar, skarpa bett och hårda händer som tvingar in hästen i någon yttre form! I stället fram för variation av hästens form och “neckextension” dvs en häst i LÅNG och LÅG form med nosen FRAMFÖR lodplanet – hästen skall RÄTA ut halskotpelaren inte snirkla in den ännu mera! Neckextension är verklig strechingform (obs. ej ARBETSform) för hästen!



På tal om träning…

Funderingar... Posted on Wed, March 23, 2011 20:26:09

En sak som jag funderat på under en längre tid är hur olika vi tänker när det gäller träning av häst och ryttare… Detta eftersom jag så ofta jag har tid och möjlighet brukar titta på när tränare har lektioner. Detta för att få idéer till mina egna lektioner samt förhoppningsvis inspiration.

Något som jag då noterat är att en ”normal” lektion på 30-40 minuter (vilket ofta är längden på privatlektioner) ofta går till som följer…

Man rider runt, runt, runt antingen på volt eller fyrkant i trav och/eller galopp. Det görs i allmänhet väldigt få övergångar mellan gångarter och i princip enda gången man skrittar är om man ger hästen lång tygel någon stund. Många gånger lyser även rörelser med sin frånvaro – och gör man sådana så är det ofta ”hela” rörelser som skänkelvikning en hel diagonal eller öppna längs en hel långsida.

Främsta fokus på lektionen brukar ofta vara ”ta hästen lite rundare i formen”…

Ovanstående scenario (med undantag av den allt ”rundare” formen) hade jag nog knappast reflekterat över för 15 år sedan eftersom jag själv då red på det viset. Numera kan jag dock tycka att det är ”kilometerträning” mer än något annat. Sådant sysslar jag numera med ute i skogen! Det är ju i ständiga övergångar, förändringar i formen (längre/lägre, högre), fokus/krav på kontakten med hästens mun, rörelse- och riktningsförändringar osv som man utvecklar (och även testar) såväl hästen som ryttarens förmåga – inte genom att träna kilometervis med trav och galopp utan övergångar!

Bosse Tibblin (min dressyrlärare på Strömsholm) sa ofta om ovanstående “kilometerträning” i ridhus att “detta är inte hästträning utan hästutnötning”. Det är inte i så många avseenden som jag har samma uppfattning som Bosse men detta är en av dem! smiley



Hårfällningstider!

Dagboksanteckningar Posted on Wed, March 23, 2011 19:59:52

Nu är det dax igen! Dvs hårfällning – de flesta av hästarna fäller massor av hår just nu. En av de som är värst är 27åringen Farre. Han har dessutom (o har haft de senaste 10 åren) den benägenhet att först fälla det mesta av vinterpälsen UTAN att sommarpälsen börjar växa ut. Detta innebär att han under en period brukar se ut som en plockad kyckling…. Dvs i stort sett kal – speciellt på halsen och bringan. Just nu ser han dessutom ut som om han har “fläcktyfus” – inte minst för att jag roat mig med att dra loss hår (man får hela handen full varje gång).

Bilden nedan är några år gammal men den visar hur det brukar se ut vid en rykt/borstning. Till saken hör att Farre varje år får en VÄLDIG tjock, lång och ullig vinterpäls – han brukar se ut som en vit nallebjörn!

smiley